Inkorsningsprojektet

Uppdaterat 2023-03-10

Rasklubben har på uppdrag av sitt årsmöte 2018 satt ihop en projektgrupp för inkorsnings. Detta som en del i det rasbevarande ansvaret av svensk lapphund. Projektgruppen kommer arbeta fram underlag till beslut. Eventuella beslut kommer först tas av styrelsen i SRSL, för att sedan gå vidare till specialklubbens SLK:s huvudstyrelse och därefter gå vidare till SKK för beslut. Det är så beslutsgången är vid denna typ av arbete. 

Projektgruppen består av:

Cattlin Marques, orförande i SRSL och erfaren uppfödare av såväl svensk som finsk lapphund

Catharina Brandsten, sekreterare i SRSL

Henrik Emanuelsson, vice ordförande i SRSL och erfaren uppfödare av svensk lapphund

Ewy Petterson, avelsråd i SRSL, erfaren uppfödare av svensk lapphund

Ida Svanberg, uppfödare av svensk lapphund med uttalat intresse för inkorsning och förståelse för dess komplexitet

Christian Lauluten, Erfaren norsk uppfödare av svensk lapphund, finsk lapphund såväl som lapsk vallhund och med uttalat intresse för inkorsning

Projekt Inkorsning

Som ni kanske vet så har rasklubben på uppdrag av ett tidigare årsmöte (2018) satt ihop en projektgrupp för inkorsning. Detta som en del i det rasbevarande ansvaret av svensk lapphund.

För att vår ras även framöver ska få vara frisk är det viktigt att vi har en genetisk variation. Har man en för liten genetisk variation så föreligger ökad risk för att recessiva defekter kommer till uttryck. Recessiva defekter/sjukdomar kan en avkomma få när den får sjukdomsanlaget från båda föräldrarna. För vår ras är prcd-PRA ett exempel på en sjukdom som nedärvs recessivt. Men eftersom vi har tillgång till en gentest har vi järnkoll på just den sjukdomen. Ett annat problem som uppstår vid för liten genetisk variation i en ras är inavelsdepression (negativ inverkan på fruktsamhet, livskraft, tillväxt och immunförsvar). Liten genetisk variation ger dessutom väldigt liten möjlighet att via avelsurval förändra hundars exteriör, mentalitet eller hälsa. Har alla samma hundar i stort sett samma gener så finns ju inte möjligheten till förändring inom populationen.

Svensk lapphund är en liten ras – det finns inte så många lapphundar i världen – och de som finns är nära släkt med varandra. Varför är det så?

Man pratar om ”genetiska flaskhalsar” när antalet individer av olika skäl minskar påtagligt. Första gången det händer är när det blir en stambokförd ras – och det gäller och drabbar alla raser. Den svenska lapphunden fick som långhårig lapphund – eller Nordisk Spets A – bli registreringsnummer 1 i SKKs första band 1893.

Andra gången det hände vår ras var efter andra världskriget då det fanns mycket få svenska lapphundar kvar och på 1950-talet tog Carl Leuhusen initiativet att tillsammans med Mary Stephens rekonstruera rasen. Det är från dessa hundar som alla våra svenska lapphundar härstammar.

Den tredje flaskhalsen kom på slutet av 60-talet och i början av 70-talet då hereditär (ärftlig) juvenil neuronal muskelatrofi (JNM) härjade i rasen.

Den fjärde flaskhalsen som dök upp runt millenniumskiftet var ögonsjukdomen prcd-PRA, vilket resulterade i registreringskrav av prcd-PRA tester för hundar som skulle gå i avel. Hundar som bar på dubbelt prcd-PRA anlag, s.k affekterade uteslöts från avel.

I dag ser vi även en del andra begränsande faktorer som även de kan kallas flaskhalsar. I dagsläget höftleds röntgas bara hälften av alla lapphundar som registreras och eftersom de djur som ska användas i avel måste ha känt höftledsresultat innebär detta att bara halva populationen är tillgänglig för avel.

Att det registreras så få svenska lapphundar varje år också en stor flaskhals

Få individer som går i avel, leder till snabbare minskning av genetisk variation.

Summa summarum – vi har en liten ras med få individer och de är nära släkt med varandra – om vi ska öka den genetiska variationen så måste man ta in nytt blod, alltså att korsa in en annan ras. Den tillsatta projektgruppen har i uppdrag att ta fram underlag och förslag på åtgärder men de är inte beslutande. Det förslag som tas fram kommer att tas upp på rasmöten med uppfödarna och medlemmarna och sedan hanteras av SRSL:s styrelse, följt av SLK:s styrelse och sedan SKK.

Sedan årsmötet 2018 har projektgruppen löpande avrapporterat sitt arbete både till SRSL styrelse samt medlemmar. 

På RAS-mötet i december 2020 presenterade projektgruppen sitt arbete och planer för framtiden. Det finns att läsa här ! Scrolla ner på sidan

Genetisk inavelsgrad ( coi)

I en "pilotstudie för att kartlägga genetiken bakom svensk lapphund", gjord av amerikanska gentestningsföretaget Embark har 12st svenska lapphundar genvariationstestats. Median coi för svensk lapphund var 20,3% med en variation mellan 18% och 23%. Embark mäter antalet homzygota genpar för sin uppskattning av genetisk inavelsgrad ( coi). Många numerärt större raser än svensk lapphund har högre median coi. Rottweiler har tex median coi på 29%. Vilket innebär att median rottweilern är mer inavlad än median svensk lapphunden trots att det är en numerärt mycket större ras (Embark, 2021)

Projektgruppen planerar för att kunna utföra en genetisk förstudie på svensk lapphund när det gäller genetisk variation i rasen. Syftet är att kartlägga om de genetiska testerna visar samma grad av nära släktskap som stamtavlorna visar eller om det finns lite mer variation i verkligheten. När vi tittar på stamtavlor och olika teoretiska beräkningar som utgår från stamtavlor, så utgår man från att till exempel två kullsyskon är genetiskt identiska eftersom de har samma stamtavla. Verkligheten ser dock inte ut så. Inget syskon är den andra identisk om de inte är enäggs tvillingar och det är något som är ovanligt på hund.

Vi har samlat in dna från 50 svenska lapphundar för genvariationstest. Projektgruppen har arbetat fram en lista över hundar som kommer från olika linjer och inte är nära släkt med varandra. Resultatet av analysen kommer presenteras både på hemsidan och lämpligt RASmöte. Projektet finansieras med 50% av SRSL och 50% av SLK. I juni 2022 fick vi svar som du kan läsa här

Resultatet kommer ligga till grund för den framtida inkorsningsstrategin. och kan också användas som underlag för urval av hanar att samla sperma ifrån. Projektgruppen tittar nu också på hur andra inkorsningsprojekt har gått till väga för att se vad man kan lära från dem. På denna plats på hemsidan kommer du löpande hitta information allt eftersom projektet utvecklas. Det finns dessutom alltid på agendan när det hålls rasmöten.